Idag går jag in i v 40. Som borde vara den sista.. Men man vet ju aldrig. Man kanske går här med maggen i vädret i 42 veckor.. Jag är ganska sugen på att gå tillbaka och bara vara "Linn" igen. Se hur det är att kunna sätta på sig strumpor igen, böja sig ner efter saker etc. Just nu är man bara en stor klump, som inte klarar särskilt mycket..
Samtidigt trivs jag med min mage. Jag är fascinerad över min kropp. Hur det funkar. Har alltid tyckt att det är väldigt fint att vara gravid, undrat över hur jag skulle se ut, hur min kropp skulle reagera. Sen har man gått här ett antal månader, och det är som man aldrig gjort annat! :) Kroppen sköter allt av sig själv. Helt otroligt. Så, samtidigt som jag längtar efter min gamla kropp, vet jag att jag kommer sakna min mage.
4 kommentarer:
Hej min lilla funderande dotter...
Det är så härligt o gå in o läsa alla dina tankar o funderingar:))
Du är som du alltid har varit - funderat över mycket men samtidigt mycket "klok" i dina eftertankar...
Visst är det skönt när den lill* får komma ut o du/ni/vi får se vad det är o visst saknar man magen... Jag är dock 52 år men kommer ihåg hur tråkigt det var med känslan att "nu får jag aldrig uppleva detta igen... :( = att vara gravid!! En bland de underbaraste känslor jag haft under mitt liv. Det som kommer på 1:a plats är när jag fick er, dig o Slamrik i min famn...direkt efter förlossningen!
Puss MAM
Jag förstår precis hur du tänker. Men i mitt fall hann jag aldrig tänka på det innan förlossningen. Det var först efteråt som jag gick och strök mig på magen och kände fantomsparkar därinne. Kände mig lite deppig och snuvad. Fick tårar i ögonen och tänkte att jag antaglien aldrig kommer att vara med om det igen.
För jag gillade spänningen och längtan efter det som var därinne. Nästan lika mycket som när han kom ut :)
Men du vet att det bara är två dagar kvar nu ;)
Hittade hit via Hanna. Nu måste jag ju bara fortsätta följa dig och din väntan på bebis! Hoppas den inte blir alltför lång!
Lycka till!
mam: ja mycket tankar har man. Men det är ju klart, när man går igenom något så ofattbart så tänker hjärnan för fullt...men hänger ändå inte med.. Idag längtar jag massor efter vår bebis!
Hanna: jag är glad att jag haft 3 v hemma nu. Det var så stressigt på jobbet ända fram i slutet att det nästan tog mig 2 v att varva ner, släppa stressen etc. Nu är man bara gravid :) det är skönt, men ändå jobbigt. Man förstår ju inte hur livet kommer bli efter detta..
lillasyster: kul att du hittat hit! Jag hoppas oxå att väntan inte blir allt för långt. Men några dagar till kan jag vänta :)
Skicka en kommentar