Igår fick jag uppleva det mest hemska saken i mitt liv! Det man hör om men aldrig tror kan hända en själv.
Isabel föll ner från skötbordet. Usch, jag blir ledsen bara jag skriver om det. Hon låg på skötbordet och jag stod brevid, inte där man ska, därifrån man sköter, utan på sidan av bordet. På en sekund hade hon rullat till kanten, tappat balansen och föll. Det gick i så fort, fast ändå i slow motion... jag hade tur och hann fånga upp henne, fast inte helt utan hon föll i golvet.
Hjärtat stannnade på mig!! Jag blev helt iskall i kroppen, hjärtat högg till och jag fick panik. Tog upp en skrämd och ledsen Isabel och höll henne hårt! Ringde rådgivningen och de tyckte att hon verkade ok med det jag beskrev, men rådde mig att åka in och kolla henne. Jag ringde Jocke som kom med raketfart och vi åte in till Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Där fick vi ta blodtryck, de kände på hennes huvud (en liten bula) och tittade hur hon mådde. Sedan fick vi stanna till kl 18 på observation. Efter ett par timmar där så lugnade jag ner mig lite. Isabel fick vila och vi försökte vila vi med. (dock inte lätt i ett litet naket rum med en hård brits och 2 pinnstolar) Men Isabel mådde bra, vi fick åka hem och hon verkade ha glömt allt. Var sig själv, skrattade och pratade, busade med mamma och pappa. Gullungen!
När en sån här sak händer, och barnet klarar sig, är det värre för oss föräldrar. Bebisar glömmer ju fort som tur är. Det var väldigt jobbigt att komma hem igen, gå in i badrummet och se hela händelsen framför mig. Skulden man känner. Jag har t o m drömt om det i natt.
Idag är Isabel en pigg tjej och verkar må väldigt bra. Jag hoppas att jag snart kan lägga händelsen bakom mig och gå vidare. Fler olyckor kommer nog ske, med en så pigg och livlig tjej som Isabel. Som tur är gick den här bra.
9 kommentarer:
Usch vad jobbigt! De är så snabba de små rackarna! Skönt att allt gick bra! Kram till er!
Det är jätte otäckt! Min dotter rullade i golv från sängen - inte skoj.
Tack och lov att de är som små gummimänniskor! Och fy sjutton vad jag passade henne vid alla kanter i fortsättningen!
Ha en trevlig helg!
Ja det var ingen rolig dag, men det är tur vi har varann. Eller hur? Puss
tack alla! ja det var ingen rolig dag. men jag skulle aldrig klarat det utan dig jocke! puss
Straffa inte dig själv Linn, det händer väldigt många och går i de allra flesta fall bra.
Frank gjorde en baklängesvurpa ner från sängen precis när han lärt sig sitta - ljudet som uppstod när hans huvud slog i golvet ger mig fortfarande rysningar i hela kroppen och jag vågade knappt ta upp honom för att jag var övertygad om att skallen hade spruckit.
Men inget hade hänt och han mådde fint.
De är det finaste man har, men de tål också mer än man tror.
Stor kram!
Sånt där händer så himla lätt! Jag har haft en jäkla tur som inte lyckats dratta alla mina ungar i golvet...
Vilken tur att allt gick bra!
Tankarna var med er hela dagen igår - men tack o lov att allt gick bra! Jag förutspådde nog att det inte var ngt farligt, men som sagt man vet aldrig. Så små barn som Isabel klarar sig i mycket, de är mjuka o faller på ett "bra sätt" om man nu kan säga så...
Men känslan när du Linn ringde mig - gjorde att jag ville släppa allt o komma till dig/med dig till sjukhuset. Men ha det i åtanke - Isabel är livlig, försigkommen o det kommer att hända mer saker, detta är bara början...
Ha en bra helg o sköt om varandra!
Bamsekramar till er hela familjen!
Mormor
Jag har läst här ett tag nu men jag är väldigt dålig på att kommentera. Vill iallafall säga att du har en jättefin blogg.
Åh jag förstår att det måste varit så läskigt, Ida ( hon är ju lite äldre) har ramlat både från sängen och från soffan. Jag har nästan dött båda gångerna men som nån skrev tidigare så har dom typ gummiskallar, bra att ni åkte in och kollad än då.
En väldigt god väns dotter lyckades ta sig ur triptrapp stolen och föll med huvudet först rakt ner i sten golvet! allt gick bra men det blev en bula...
Hoppas ni får en lung och mysig helg.// Camilla
Tack alla igen för era kommentarer, känns sönt. Visste inte först om jag sulle skriva om det här.. men jag ville skriva av mig det, ett sätt att bearbeta. Idag känns det bättre, men ser det framför mig då och då.. Försöker att inte känna skuld.
Mam: jag förstår att du ville komma..som tur är kom jocke hem. du kunde kanske koppla av mer då oxå.. som tur är så klara de mycket tydligen.
Camilla: Tack, vad kul att du gillar bloggen. Känns skönt att höra att fler har varit med om liknande och att det gått bra!
Skicka en kommentar