Att ha en liten och en trotsig 3-åring är ingen dans på rosor. Jag blir så arg att jag skakar samtidigt så blir jag förkrossad av att Isabel blir så ledsen. Jag har ingen ork att bråka hela tiden och försöker att lösa saker så smidigt som möjligt, tycker jag själv.
Idag är Jocke borta hela kvällen och jag ensam med en vaken Hilda som sover max 30 min åt gången, ganska nöjd dock men kräver ändå min tid från Isa. Och en super trotsig understimulerad Isabel. Hon sjuknade i helgen igen, snuva och hosta, feber. Blivit mycket film. Är idag dock betydligt piggare. Men vad gör man? Middagen slutade med att hon åkte upp på sitt rum och låg och skrek i sängen. Nattningen slutade med samma sak.
När man sedan kommer in och ska prata med henne är hon förkrossad och säger förlåt, vill ha kramar och kärlek. Säger "mamma".. Min lilla tjej. 3 år, vad är det, inte mycket. Men hon verkar så stor ibland. Kan så mycket, trotsar så och har blivit så stor/lång. Så svår balans. Sätta gränser, bli arg och bita ihop. Visa kärlek och ge tid. Det gör ont i hjärtat ibland. Och jag vill ju vara mer med Isa, men orken finns inte där. Det är tufft att ha 2 barn, det har vi märkt iaf. Men samtidigt underbart att ha 2 fina tjejer!
3 kommentarer:
Försök att inte lägga ner så mycket energi hela tiden på hennes trots - nonchalera henne så ser hon att det inte hjälper att hon hon blir arg och får inte som hon vill...
Jag förstår dig dock, men det är mest du som mår dåligt och Isa blir ledsen en stund - inser inte vad hon gör för fel.
Ni lever i en helt ny familjevärld som ingen av er är vana vid. Det blir snart bra ska du se!
Kram mamma
Jag hoppas det! kram
Åh jag känner igen det där så väl! Det är inte roligt. Man blir så arg som man inte trodde att man kunde bli. Helt rasande! Vet inte omjag kan ge några råd. Men kanske att ta ett extra andetag innan man exploderar. Och var snäll mot dig själv. Be om hjälp och om det känns som om det håller på och braka loss helt och hållet, prata med BVC, de har mycket erfarenhet och är bra lyssnare.
Jag vet att det kan vara förjävligt ibland. Försök och hålla ut! Du är stark!
Massa kramar!
Skicka en kommentar