måndag 7 juni 2010

Inte en kväll som andra

Vi var med om en liten olycka idag. Snacka om att en kväll kan vända på 1 sek.

Jag hämtade Isabel på dagis och allt var bra. Isabel var på toppenhumör och vi plockade blommor på vägen hem. Väl hemma skulle vi laga mat. Hon var jätteduktig och hjälpte mig med potatisen och spenaten.. När det kom till att skiva korven skulle hon självklart vara med och få smaka ett par skivor. Tyvärr lade jag ner kniven, rörde om i grytan samtidigt som hon sträcker sig efter en korvbit. Pang så föll hon ner från pallen, med skärbräda, korvbitar och kniven i släptåg. Och oturligt nog landade kniven på hennes lilla finger.. Och hon gav ifrån sig ett gallskrik. Jag tar upp henne i famnen och går mot soffan. Då ser jag att blodet sprutar. Det är blod överallt, på mig, på henne, på golvet.. Kniven träffade hennes långfinger uppe på nageln, så nageln hade lossnat. Innan jag förstår vad som hänt och hittar såret.. blodet pumpar. Herregud! Papper, papper, tryck. Ringa Jocke. Vad gör jag? Sjukhus? Tryck?

Jag springer ut på baksidan till våra grannar, för att be Jasmine om hjälp.. Hon sticker iväg och hämtar en annan granne som är sjuksyrra, samtidigt som emil (andra grannen) hjälper mig med mer papper, erbjuder sig skjuts till sjukan.. Allt medan jag försöker trösta en otröstlig Isabel. Sittandes med henne i knät på gräsmattan vaggandes.

Tillslut kommer sjuksyrregrannen. Lugn och hjälpsam. Vi tvättar fingret och han håller det högt, torkar med en bit papper på sidan och ser om blodet börjar avta. Det gör det. Tillslut blir Isabel lugnare och hon får plåster på fingret. Han berättar att hon ska hålla fingret högt. Att vi kan byta plåster imorn men att det nog är läkt om ett par dagar. Barn läker så snabbt..

Darrandes sätter vi oss i soffan och Jocke kommer hem. Nu har klockan börjat närma sig halv 7 och ingen av oss har ätit något, dessutom varit rejält skärrade. Jag var lite darrig och lite småsnurrig.. Isabel får en glass och vi lagar klart maten. Tillslut sätter vi oss till bords alla 3.

Allt gick bra men det var läskigt och vi blev rejält omskakade. Snacka om en olyckan snabbt är framme. Aldrig mer en kniv i närheten av Isabel!

2 kommentarer:

Mam sa...

Lilla gumman... Skönt att ni fick hjälp o att det gick ganska bra... Man måste vara försiktig med vassa saker i närheten av barn - allt går väldigt snabbt. Pussa på tjejn från mormor så blir det nog bra...
Godnatt

elin sa...

Vilken tur att det gick så bra ändå! Jag vet hur fort det kan gå och att vara den perfekta föräldern med 100% koll hela hela tiden är en omöjlig uppgift! Här hemma får jag ställa upp alla stolar på borden för att inte Elwa 1,5 ska klättra upp på köksbänken och löpa amok. De är försekomna små-tjejerna! :)
Ta hand om er!
//Elin