tisdag 21 september 2010

Hemma igen

Så var vi hemma igen. Skönt tycker jag fast vardagen är tillbaka i ett nafs. Vi har haft det riktigt skönt på Samos och njutit av värmen och det underbara havet. Jag höll mig mest i skuggan och bäljade i mig vätska. Blev lätt yr och värmen lite påtaglig. Det är härligt att se Isa springa runt på stranden och bada hela dagarna. Hon älskar verkligen semester! :)

Hemma är det höst och jag tycker faktiskt det är rätt skönt med svala dagar och få plocka fram höstkängorna. Längtar ju såklart till vintern och att bebisen ska komma. Isabel längtar oxå. Hon pratar med magen och pussar på den varje dag :) Längtar efter lillebror eller lillesyster.

Idag var jag hos BM igen. Magkurvan var ju lite flak sist, men nu ser allt bra ut. Hjärnvärden kollades inte dock. Jag försöker trycka i mig 2 tabletter varje dag. Vilket får magen att må mindre bra :( Jag har ju mycket mer besvär den här gången och det ploppar upp nya hela tiden. Nu har jag fått ont nertill i magen. Blygdbenen/bäckenbotten tror läkaren. Satt inne på förlossningen och väntade på svar i 4,5 timme i söndags, trodde jag fått UVI. Men det var det alltså inte. NU käkar jag alvedon och hoppas bebisen ska sluta sparka neråt.. Idag är det riktigt jobbig och jag har mycket ont. När ska det sluta komma nya saker?!

Imorn ska jag till läkaren och prata lite om hur jag mått. Jag jobbar ju kortare dagar nu och det är skönt iaf. Tyvärr blir det lite kaos här hemma lite då och då. Försöker få ihop pusslet och mannen och jag har ibland väldigt svårt att förstå varandra. Han har dessutom fått nytt jobb som är betydligt mer krävande. Och så har en fru som är helt trasig. Inte lätt!

Redan i v 30 nu och bebisen har en medelkroppslängd på 41 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1600 gr. Huvudets omkrets är 28 cm. Inte konstigt att man påverkas :)

1 kommentar:

Mam sa...

Välkomna hem - vi längtar såååå efter er! Tiden går fort nu, å bebben tycker det är trångt... längtar ut tror jag. Andra grav är alltid lite jobbigare än första, men snart är den ute o då återställer sig kroppen sakta men säkert... Det är ju faktiskt ett litet liv, en människa, inte att förglömma, som ligger där inne o växer så det "knakar"...den vill ha space;)

Kram kram fr mormor o en extra bamsekram till Isa gumman