En vecka senare

En vecka har gått och nu är vi inne på nästa sjukdom :) Vattkoppor slog till här i torsdags! Som tur är en ganska lindrig sådan. Hon har en hel del vattkoppor, men det går bra med Tavegyl och zinkpudervätska som vi duttar på dem som kliar. Men det blir ju inget dagis tills de har torkat. Idag var hon iaf så pigg att vi gick till lekparken, jättehärligt väder och hon klättrade och hade jätteroligt. Så köpte vi fika och myste med när vi kom hem.

Jag åkte själv dit på förkylning i fredags, så jag mår lite tjyvens, men hoppas det är på väg bort nu. Hilda är fortfarande snuvig och slemmig, speciellt nattetid. Stackare, kan nästan inte andas på morgonen, då är det skölja näsa och suga ut som gäller.

Vi får se om det blir nå dagis den här veckan. Men vi ska nog träffa Annelie, Saga och Elvira en dag iaf. De är inte rädda för vattkoppor :) Isabel var på Vattkoppekalas i söndags hos Saga. Även Vera har blivit smittad vet jag. Snacka om Epedemi :)

Hilda och Isabel

Det är tufft!

Att ha en liten och en trotsig 3-åring är ingen dans på rosor. Jag blir så arg att jag skakar samtidigt så blir jag förkrossad av att Isabel blir så ledsen. Jag har ingen ork att bråka hela tiden och försöker att lösa saker så smidigt som möjligt, tycker jag själv.

Idag är Jocke borta hela kvällen och jag ensam med en vaken Hilda som sover max 30 min åt gången, ganska nöjd dock men kräver ändå min tid från Isa. Och en super trotsig understimulerad Isabel. Hon sjuknade i helgen igen, snuva och hosta, feber. Blivit mycket film. Är idag dock betydligt piggare. Men vad gör man? Middagen slutade med att hon åkte upp på sitt rum och låg och skrek i sängen. Nattningen slutade med samma sak.

När man sedan kommer in och ska prata med henne är hon förkrossad och säger förlåt, vill ha kramar och kärlek. Säger "mamma".. Min lilla tjej. 3 år, vad är det, inte mycket. Men hon verkar så stor ibland. Kan så mycket, trotsar så och har blivit så stor/lång. Så svår balans. Sätta gränser, bli arg och bita ihop. Visa kärlek och ge tid. Det gör ont i hjärtat ibland. Och jag vill ju vara mer med Isa, men orken finns inte där. Det är tufft att ha 2 barn, det har vi märkt iaf. Men samtidigt underbart att ha 2 fina tjejer!

Upp och ner

Det är tuffa dagar, ibland. Vissa dagar är bättre. Förra veckan var riktigt jobbig. Hilda krånglade hela kvällarna och somnade inte in förrän sent. Onsdagen somnade jag kl 2. Alldeles för sent. Så man är ju rätt trött. Finns inte mycket tid att vila då jag mestadels har Isa hemma. De 15 tim jag har henne på dagis går väldigt fort!

Min läkning efter förlossningen går upp och ner. Även det var betydligt värre förra veckan. Jag fick så kallad sfinkterruptur och har haft väldigt ont efteråt. Jag har precis förstått och försöker acceptera att detta kommer ta tid att läka och att jag inte är fitt for fight denna gång. Efter Isabels födelse var jag ute och sprang på stan efter ett par veckor. Jag får mysa och försöka ta det lugnt nu så kanske jag mår bättre när våren kommer :)

Igår var jag och Isabel på mitt jobb och hälsade på. Det var en spännande utflykt tyckte hon. Åka buss och tåg och busa runt på kontoret. Bäst att passa på att göra saker på måndagar, då pappa Jocke inte är hemma förrän sent på kvällen. Det blir låååånga dagar annars. Och både jag och Isa klättrar på väggarna.

Just nu önskar jag mig mer sömn och bättre väder. Det är gråtrista regniga hala väder vill vi inte ha!

Hon ler!

Igår såg jag första stora smilet! Hela Hildas ansikte sprack upp i ett leende :) Sååå söt!

Annars har natten varit bra. Känner mig nästan som en ny människa. Vi tror vi kanske hittat det. Hennes vakenperiod kvälls/nattetid innebär att hon gärna vill vara uppe och sprattla och leka sent sent, för att sen somna och sova gott till bortåt nio. Med ett par matpauser såklart. Vi får se om det funkar några fler kvällar/nätter. Hoppas!

Nu ska vi åka och mysa med lilla Noel och bästaste Lisa och Richard. Ska bli så mysigt! Första gången vi får träffa lilla Noel som ko ut 2 månader för tidigt. Och som nu är sondfri och uppe i en vikt på 2300 g. Stark kille!

Sjukstuga

Vi ligger hemma sjuka än. Idag är första dagen som jag känner att det börjar vända. Hilda åkte oxå dit tyvärr. Snuvig och täppt. Stackars liten. Så svårt att andas och amma. Vi kör näsdroppar och näsfrida och det funkar ganska bra.

Isabel piggade på sig redan i söndags och blev hämtad av farmor och farfar. Så hon har tillbringat några dagar i Oxelösund och myst, lekt och haft det bra. Jätte skönt, det hade inte varit kul för henne hemma i den här sjukstugan. Vi är ju rätt less på att gå här hemma. Längtar tills vi alla är friska och vi kan hitta på lite saker.

Hilda är annars ganska snäll. Sover, äter och bajsar som alla bebisar :) Ett par nätter nu har hon sovit bättre och vaknat och ätit var 3e/4e timma. Istället för var 1,5/2 tim som hon gjort innan. Men den uteblivna sömnen känns. Blir alldeles groggy i huvudet och har känt mig yr. Idag lyckades jag somna en stund på eftermiddagen iaf. Fick ställa kl på 7,30 imorse för att åka till BVC och kolla Hildas torsk i munnen. Det var inte kul! Hilda sov som en stock och jag ville bara lägga mig och somna om, passa på medan hon sov så bra..

Vi får väl se hur nästa vecka går när jag står här med 2 barn och måste stiga upp på morgonen. Gå till dagis. Komma in i den nya rutinen.

Imorn åker vi och hämtar vår tjej. Vi längtar så efter henne! Det är väldigt tomt här hemma utan henne.

Gott nytt 2011

God fortsättning. Sitter här nyårsdagen och snörvlar, hostar och harklar. Hela familjen är sjuka. Hilda mår ju ganska bra, men lite täppt i näsan. Vad gör man en dag som denna? Lägger sig och ser en film?! Om man inte hade en uttråkad 3 åring :)

Gårdagen var lugn, mysig promenad och lagade god middag. Delade på en liten flaska gula änkan. Mums! Sedan var jag däckad :) Efter halva middagen utbröt kaos, Isabel fick gå raka vägen i säng. Kl 20.30 startar Hilda sin kvällsprocedur, med att knorra, gnälla och vara allmänt missnöjd. Kl 23 stöp jag i säng. Helt färdig! Dock vaknade jag kl 23.55 av Hilda som ville ammas, Jocke kom upp och gav mig en nyårspuss och vi tittade på fyrverkerierna genom fönster. Jäklar vad det small i Tullinge!

Men nu går vi mot ljusare tider och jag ser fram emot en vår där jag ska njuta av att hinna vara ute och se hur allt vaknar till liv. Se hur Hilda växer och utvecklas.